Your Point Of View Is Medieval!

Det regnar! Igen! Det har gjort det ett tag nu. Typ varenda dag sen juli. Ja utom ett par dagar för en vecka sedan. Jag hade då gett upp hoppet om att arbeta och vara utomhus i finvær så jag köpte mig ett nytt regnställ. Då blev det uppehåll i tre dygn. Men nu regnar det igen så ordningen är återställd.

Inget ont som inte har något gott med sig dock. Jag lyssnar mycket på radio på jobbet, när arbetsuppgifterna så tillåter, och Norges sommarplåga nummer ett den här sommaren är Karpe Diem’s Regnvær. De borde seriöst omskola sig till metrologer, för de har prickat rätt varje dag! Å jag måste ju erkänna att den är rätt catchy. =)

34/70/50/96/97

 Det blev inte Død Snø på filmkvällen. Jag blev nedröstad. Twilight gick inte heller hem. Men det gjorde ingenting för Tor Åge trollade fram en gammal kultfilm ur sin bokhylla. Gremlins! Det var hur kul som helst att se den igen efter så många år. Jag har sett den många gånger förut men det var länge länge sedan. Jämfört med dagens filmer så smäller den inte så högt tekniskt sett, men filmvärdet är oändligt. Och vem vill inte ha en liten Mogwai som gosedjur?

Om du inte har sett den rekommenderar jag den varmt, men det kommer nog inte bli samma upplevlese som för oss som växte upp med den här filmen. Här är ett litet smakprov.

34/70/50/96/97

I dag mitt på dagen fick jag ett telefonsamtal från Hege, personalansvarig på Hunderfossen där jag jobbar. ”Hei Jesper. Du ska jobba i helgen. Lördag och söndag nio till fem eller sex eller vad det nu blir. Det blir som vanligt, du har walkien på kanal 3 så ropar vi när vi behöver dig. Ja och så på söndag kväll så är det ett evenemang på Werdshuset, en grillkväll, som du ska hjälpa till med så fort du är klar med ditt vanliga jobb.” Det var vad hon sade. Min del i konversationen var: ”Hej Hege. Jaha? Okej. Men då dyker jag upp på lördag då. Hejdå.”

Skönt att man inte måste tigga till sig jobb längre i alla fall. Men det vore ju trevligt om man hade fått vara med bara lite i planeringen. Som det ser ut nu har jag jobbat 20 dagar i rad och det verkar bli tio till på det. Jag tror det kan vara personligt rekord för min del. Vi får väl se.

Nu ska jag i alla fall till gymmet. Hur jag orkar med det förstår jag inte, men det är bara att bita ihop och köra hårt. Efter det så blir det fika och filmkväll hos Tor Åge. De tror att vi ska se filmen Hangover som jag ska bränna på en DVD-skiva. Men min olagligt nedladdade kopia av filmen är inte av så bra kvalitet, så jag har enfaldigt beslutat att vi ska se Død Snø, en Norsk nazi-zombie-skrekkefilm. Den har allt! Nazister, zombies, sprutande blod, sexscener och häftiga snöskoterscener.

34/70/50/96/97

Ett av mina viktigaste mål denna sommar har varit att bli större och starkare. Och att gå upp i vikt. Därför har jag ”hängt” på gymmet så ofta jag hunnit, vilket tyvärr har blivit alldeles för sällan på grund av helt fuckade arbetstider. Men i kväll, när jag ställde mig på vågen på gymmet, så visade den 70,0 kg. Det var förvisso efter att ha druckit en del vatten och med träningskläder på, men 70 är 70 och det är inte många som ser mig naken, så jag tycker kläder får ingå. Dessutom vägde jag mig efter träningen så jag hade nog svettats bort en del.

Träningen kändes dessutom kanonbra och trots att jag jobbat 19 dagar i sträck med ganska tungt fysiskt jobb så är jag inte så sliten som jag trodde att jag skulle vara. Det kändes faktiskt värre för en vecka sedan. Jag har väl kommit in i andra andningen helt enkelt, så nu är jag jättetaggad och tänker satsa ännu hårdare. Starkare vet jag att jag har blivit för jag lyfter tyngre vikter nu än i början. Dessutom blir jag inte lika trött på jobbet längre, hållningen har bättrats och jag ser snyggare ut. Jag är helt enkelt på väg att bli perfekt. Så nu ska jag och mitt enorma ego gå till sängs, om vi får plats båda två i min king size bed. =)

Jag har blivit med ny rumskompis. Min förra rumskamrat åkte hem för snart en vecka sedan men redan har någon tagit hans plats. Den här gången fick jag inte välja dock, så nu har det flyttat in en mus i mitt hus. Å gud vad gulligt kan man tänka sig då. Ja, så tänkte jag med tills jag insåg att han använde min dusch som toalett. Antingen så är det en hel musfamilj eller så skiter han ovanligt mycket… och löst. Jag trodde muspluttar var som små risgryn och inte nästan två centimeter långa högar med lös avföring.

Så, KLAPP! …sa det från badrummet nyss. Klapp med stora bokstäver eftersom det var en musfälla som slog igen. Frågan är om jag fått något. I går satte jag den med en bit ost. Den löste aldrig ut men osten var borta. Den var inte känslig nog så jag var tvungen att böja till själva plattan där man sätter betet. Nu satte jag dessutom en bit korv som lockbete.

Naturligtvis gillar jag inte att behöva döda en mus i onödan, men hade han bara haft vett att inte skita mitt i duschen hade han kanske fått leva. Om han dessutom låter bli att komma in i mitt kök och nalla av maten. Men med allt snack om svininfluensa, smittspriding, samt även det faktum att jag emellanåt delar mitt badrum med annat sällskap, så får naturen ha sin gång. Förlåt alla husmusälskare, men det är jag eller musen helt enkelt. Vi får väl se vem som vinner.

34/68/50/75/97

Det kostar på att jobba mycket och fjorton dagar i rad börjar kännas. Planen att sova ikapp fungerar sådär. Måste nog lägga om kvällstiderna så att jag somnar lite tidigare. Med andra ord inga filmer med start efter klockan nio.

Så vad är det jag gör? Jo jag har blivit industriarbetare och jobbar på sågverket i Øyer. Det är ett tillfälligt jobb som jag fått genom Adecco, Norges största bemanningsfirma. Jag vet inte hur länge jag kommer jobba här utan blir inhyrd per vecka, men det går bra så jag tror jag kan få stanna ett tag. Det är som alltid intressant att testa något nytt och det här med industrijobb är verkligen nytt. Man har ju haft sina aningar (och fördomar?) om industriarbetare och de flesta av dem har faktiskt visat sig vara sanna!?! Som väggkalendrarna med lättklädda (läs helt nakna) ”damer” på väggarna. Den var ju iofs inte helt otippad kanske, men det är långt ifrån allt. Jag ska samla ihop mina observationer och skapa en ”du-vet-att-du-är-industriarbetare-när-du…”-lista. Men nu är det faktiskt nästan dags för sängen. Veiron ska ju upp tidigt i morgon.

Veiron i Ottan. Industriarbetarens störste förkämpe. Ett helt sanslöst bra original. =)

34/68/50/75/97

Ja, jag vet. Det var det jag sa redan när jag åkte till Norge för åtta månader sedan. Men nu är det dags igen. Jag har de senaste veckorna jobba ganska många timmar och framför allt en massa kvällspass, vilket jag har upptäckt inte passar mig alls. För det första får jag ingenting gjort före ett kvällspass för allt jag gör är att vänta på att klockan ska bli jobbdags. För det andra så får jag ingenting gjort efter jobbet heller för då är klockan så sent att jag snabbt måste laga mat, äta, varva ner och sen sova. Om man sen som jag tar på sig en massa extra morgonpass så är dagen helt förstörd, för då måste jag ta en powernap under pausen mitt på dagen, om jag har paus.

Men nu är det nytt jobb, nya arbetstider och nytt liv som gäller. Jobbet ska jag skriva lite mer om när jag har sovit ikapp alla timmar jag missat. Att sova middag är klart underskattat.

34/68/50/75/97

Den senaste veckan har jag jobbat split shift nästan varje dag. Då jobbar jag sju till elva och sedan halv tre eller tre till tio eller elva beroende på hur mycket det är att göra. Jag kan säga att sådana arbetstider suger!

Man får ingenting gjort de där tre fyra timmarna mitt på dagen. Det blir till och med så att jag måste sova en timme eller två om jag slutat för sent kvällen innan. Det har naturligtvis gått ut över allt socialt liv och bloggandet. Men nu är de slut. Har bara ett split shift kvar på fredag. Sen så kan det bli långledigt ett tag framöver. Ska väl ta tag i den saken så småningom.

34/68/50/75/98

…att jag skulle ha varit på jobb kl. 7 i morse. Blev väkt av att telefonen ringde 07.09 med frågan om jag behagade komma på jobb i dag, det där extrapasset som jag hade fått just för att jag är så flink och duktig…

Som tur vad så var det snälla Tor Åge som ringde, och jag var dessutom på jobbet 07.19 redo att sätta igång. Fast jag kan inte påstå att jag var vid medvetande. Det var mer ett dvalatillstånd. Men efter ett par timmars paus mitt på dagen så gick kvällens skift bra, fastän vi höll på till 22.30.

I morgon blir det en minst lika lång dag. Ska på jobb 07.00 igen, ett par timmars paus på eftermiddagen, sen ska jag jobba under trollnatten på Hunderfossen. Jag ska stå i Trollfallet och skrämma både stora och små barn. Det ska bli kul även om det blir sent igen. Men på söndag, då får jag sova ut.

34/68/50/75/98

Fick den titeln alldeles nyss av en vän. Men det är faktiskt inte första gången. Det händer lite då och då. Den här gången var det lite oförtjänt. Sån information SKA man ha koll på. Vaddå? Jo, fick ett sms med frågan: ”Vart är det som dom serverar en pizza med hamburgare i?”

Svaret är Skellefteå och är något man bara ska ha koll på.

Å för er som inte har koll så kommer en kort uppdatering här. Calskrove - Ett skrovmål, bestående av pommes och två hamburgare med bröd, ost, sallad, ketchup, dressing och tomat, inbakat i en pizza calzone.

Jag har tyvärr inte prövat den själv ännu, men jag ger mig faan på att jag skulle klara det om jag försökte.

34/68/50/75/98

De senaste veckorna har det regnat mycket och det var ingen skillnad i dag. Det har regnat oavbrutet från morgon till kväll. Normalt sett kan man tycka att det är okej att det regnar när man ändå jobbar, men när man som jag, har nästan allt jobb utomhus, så är det inte lika roligt längre. Dessutom så sabbade regnet min perfekta jobbdag som skulle ha sträckt sig från 07.00 till 23.00. Allt var planerat in i minsta detalj, minut för minut.

Först ett extrapass på städ eftersom det fattades folk, som vanligt. Sedan vid tio så hade jag planen att stå och gassa mig i solen som badvakt. Jag hade ju förberett allt. Spännislinne, pilotbrillor och en dryg frånvarande attityd. Nu blev jag i stället permitterad efter 1 timme 45 minuter eftersom regnet vräkte ner och antalet badande gäster kunde räknas på ena handens tre fingrar. Det blev hemgång och en liten powernap innan jag var tillbaka på jobb igen till tre, den här gången för ett extrapass soptömning. Problemet var att det fortfarande regnade. För den som inte har kört sopor när det regnar så kan jag tala om att man blir blöt. Väääldigt blöt.

Väl hemma såg jag till min glädje att min rumskamrat hade förbarmat sig över och rengjort vår spis. Jag hade ju lyckats få middagen att mer eller mindre explodera, inte bra en gång utan två gånger, och täcka hela spisen med grillsås och ost- och skinksås. Glädjen blev dock kortvarig för någonstans mellan mina såsexplosioner och min rumskamrats rengöring så har den största spisplattan slutat fungera. Mer exakt så utlöser den huvudsäkringen för hela köket när man slår på den. Fördelen med att hyra en lägenhet är då att man snabbt kan lämpa över problemet på hyresvärden. Så i morgon kommer förhoppningsvis en elektriker och tittar på spisen. I bästa fall byter de ut den så att vi får en ny vilket vore bra eftersom ugnen på den vi har nu ändå inte fungerar som den ska och aldrig verkar ha gjort det. Undervärmen i den fungerar inte vilket gör att man endast kan använda grillelementen till att värma pommes frites och potatisklyftor. Som tur vad så finns det två plattor till att använda så min snälla rumskamrat hade lagat pannkakor till middag.

34/68/50/75/99

I går var jag ledig och kunde ägna dagen åt vad jag ville. En del av mig tyckte jag skulle göra något roligt och unna mig lite egentid, utan att behöva tänka på plikter och måsten eftersom jag vanligtvis jobbar sju åtta dagar i rad med en dag fri. En annan del såg de stora tvätthögarna, både den rena (som täcker nästan hela min säng) och den smutsiga (som fyller upp under hela min säng). Självklart fick jag beslutsångest och fick till slut kompromissa. En tvättmaskin med smutstvätt blev tvättad. Men jag tog faktiskt tag i den rena tvätten, sorterade och vek ALLA kläder och sorterade in i "garderoben". Min garderob föresten, den består av tre stycken hockeytrunkar som vanligtvis knölas in under sängen tillsammans med allt annat. En stor trunk för byxor, tjocktröjor och t-shirts. En för allt linne samt en lite mindre för strumpor, underkläder och träningskläder. Resten (vinterkläder och annat som inte får plats eller som inte går att kategorisera) har knölats ner i två blå Ikea-kassar och förpassats upp i en våningssäng i rummet intill. Tillfällig slutförvaring skulle det kunna kallas med tanke på hur mycket skräp som egentligen ligger där.

Efter att ha gjort det nyttiga och förnuftiga blev det lite egenvård. En sväng på gymmet med stenhård pressning och en lång varm dusch efter blev belöningen. Fast jag hade fortfarande lite dåligt samvete över några av hushållssysslorna som jag lämnat efter mig. Jag är nämligen inte helt klar med rengöringen efter förrgårdagens såsexplosion i köket. Och inte blev det bättre efter kvällens middag heller. Eftersom jag var fri men min rumskamrat jobbade sent och vi skulle på fest på kvällen så ville jag överraska med middag. Pasta med skinksås lät som en bra idé. Om det inte varit för att jag brände mig på handen så att jag spillde sås över halva spisen... igen! Naturligtvis andra halvan av spisen också. Suuuck.

Kvällen avslutades i alla fall med en trevlig avskedsfest hemma hos Line. Hon ska till Danmark och studera på "handbollshögskola" det närmsta året. Hon tror det kommer att bli kul men vi befarar mest att hon kommer komma tillbaka med ett grovt talfel och ha blivit en dålig skidåkare. Det blev i alla fall en massa "potetgull" (chips) och Singstar. Jag ägde med David Bowies "Life On Mars", nästan fyra tusen poäng mer än motståndarna vilket blev mer än dubbelt så många poäng.

34/68/50/75/99

Genomsnittsåldern på mina arbetskamrater på Hunderfossen är 17 år. Halva min ålder med andra ord. Det märks, på många olika sätt. Inte minst alla skämt om hur gammal jag är. Men man får helt enkelt bjuda på sig själv i de lägena.

I kväll var det Hunderfossen fotballturnering, en blodigt allvarlig kamp mellan de olika avdelningarna. Trots ihärdigt propagerande för, eller ska jag säga mot, mina obefintliga bolltrixarkunskaper så blev jag mer eller mindre tvångsrekryterad till rafting/parkeringens lag. Spelorden var enkel. Grisetakle steinhart!

Vårt lag blev dock tvingat att dela sig i två olika lag då vi var så pass många. Och det fann vi oss i, med följden att det ena laget blev avbytare till det andra laget, och samma kille stod i mål för båda lagen. Det fungerade hyfsat, tills våra båda lag mötte varandra i match om tredje och fjärde plats. Men även om bara ett av lagen vann så var bägge vinnare, som man så solidariskt säger, för vi hade bästa sammanhållningen och helt klart bästa hejarklacken.

Men, i ett lag fullt med 16 till 19-åringar så var skämten om min dubbla ålder rätt mogna ändå. Eftersom vi var två svenskar i laget(en) så blev vi naturligtvis kallade för Zlatan och Henke. Fast jag var inte bra nog fotbollsspelare för att bli kallad Henke konstaterade de. De behövde helt enkelt en känd svensk som heter Jesper att jämföra mig med. Valet föll på Jesper Odelberg. Ett ganska moget val ändå tycker jag. Ja menar, hur många norska ungdomar i den åldern har koll på en cp-skadad rullstolsburen artist och stå upp-komiker? Eller, det kan förklaras med att Jesper har gjort en serie inslag i ett norskt satiriskt humorprogram, Rikets Røst, i norsk tv.

Jag tycker i alla fall det var rätt smickrande att bli jämförd med denne självutlämnande, elake, träffsäkre, utmanade komiker, som sin vassa tunga till trots visade stor värme och kärlek för de svaga och utsatta. Jag gillar Jesper Odelberg skarpt.

Nu var det väl kanske inte just det som de här ungdomarna tänkte på, mer att han sitter i rullstol och har rätt taskig motorik. Men det kan jag bjuda på. De höll till slut med om att även farfar kan kicka fotboll. Lite i alla fall.

Nej nu tar jag natta. I morgon ska se till att få till stånd en fortsättning på fredagens bravader.

34/68/50/75/99

Lyckades spilla ut hälften av såsen till middagen över halva spisen, micron och kylskåpet så nu luktar allt hickory smoked grillolja och är JÄTTEKLADDIGT!

Fråga mig inte hur jag lyckades, men ett hett tips är att inte ge sig in i diskussioner om hur stor en knäck blir om man häller dem i muffinsformar i stället för knäckformar. I alla fall inte om du står väldigt nära stekpannan på spisen.

34/68/50/75/99

Nej jag är inte Gert Fylking på Svenska Akademiens presentation av årets Nobelpristagare i litteratur. Jag har äntligen fått ett fungerande visakort… med kod! Det Norska bankväsendet är inte att leka med har jag fått erfara. Beroende på hur man ser det så har jag fått vänta sex månader på mitt visakort.

Hela historien började i vintras när jag kom till Hafjell för första gången. Efter att ha skaffat ett norskt skattenummer, vilket är ett krav om man ska jobba i Norge, så gick jag till banken för att skaffa ett lönekonto. Det visade sig dock vara svårare än jag trodde eftersom enda sättet för mig att legitimera mig på var med ett svenskt pass. Olyckligt nog hade mitt pass gått ut två månader innan min ankomst till Hafjell. Men mellan de nordiska länderna, ja till och med hela Europa, så ska man ju kunna färdas utan pass. Var det inte därför vi gick med i EU?

Nu är ju Norge inte med i EU, men vi kan ändå färdas dit utan pass, och Norska skatteetatet nöjde sig med körkort och ett folkbokföringsbevis för att ge mig ett skattekonto och rätten att jobba i Norge. Men inte banken nej. De skulle prompt ha ett pass.

Det blev med andra ord inget lönekonto för mig i vintras, så jag fick lönen utbetalad till min väns konto. Kändes nästan lite som att tigga fickpengar när jag skulle köpa något.

Väl hemma mellan jobben så skaffade jag ett nytt pass till slut och tillbaka inför sommaren så gick jag åter till banken, med nya passet i handen. Nu gick det strålande att få ett bankkonto, visakort och internetbank för att betala räkningar. Jag skulle ”bara” behöva vänta ett par dagar, max en vecka på att kort, koder och internetdosa skulle komma med posten.

Visst. Internetdosan kom. Och visakortet. Men inga koder. Så där stod jag med ett bankkonto fullt med pengar som jag inte kom åt. Eller, visst kom jag åt dem. Men inte via banken, för de hanterar minsann inte kontanter längre. Nej jag fick gå ner på Kiwi, en livsmedelsbutik, och använda bank-i-butik-tjänsten. Så jag var åter tillbaka med detta kontantsläpande hela tiden.

Nåväl, tillbaka till banken efter ett par veckor utan en skymt av några koder i brevlådan så beställer jag ett nytt visakort eftersom jag blivit uppgraderad från ett norskt skattenummer till ett riktigt Norskt personnummer.

Inga problem säger banken. Den här gången ska du få allt hem i brevlådan, för nu när du har Norskt personnummer finns du med i Folkeregisteret med rätt adress. Så till slut kom bankkoderna och pin-koden till visakortet. Men inget nytt visakort…  och självklart var det gamla visakortet inte knutet till den nya koden. Suuuck.

Ytterligare en sväng till banken senare så fick jag förklaringen på problemet, den här gången i alla fall. Eftersom jag fått nytt personnummer så kunde de inte hämta bilden från mitt gamla visakort och använda till mitt nya. Tänk om de kommit på det när jag beställde det…

Men nu så. Nu har jag äntligen fått ett fungerande visakort, med kod och personnummer och allt. Synd bara att kontot är tomt på pengar nu.

34/68/50/75/99